Så kan Fresta på användas i en mening
- Vad beslutet till det senare måste fresta !
- Fresta mig icke !
- ' Då kan du ju fresta på att fråga mig om det, som du vill veta, så får du se om jag inte kan svara så, att du blir nöjd. '
- Men varför skulle han fresta Gud och med egna händer sätta kronan på huvudet ?
- Folke Filbyter drog tillbaka sin arm från stugknuten och pekade med en frågande åtbörd på sitt svärd för att ännu en gång fresta ovännen.
- De fresta Gud.
- Det är inte rätt af dig att fresta mig att svika min pligt.
- Fråga mig ej mer, ty om jag sade er mer skulle er förkastelse fresta mig till sjelfförsvar, hvilket vore än förkastligare !
- Ödmjuk, som jag ser dig nu, Vill jag dig i minnet fästa, När min stolthet vill mig fresta.
- Fresta gav byrån så mycket arbete att den inte klarat några ytterligare klienter av det slaget.
- Det vore att fresta.
- Bergmästaren skakade på huvudet, men jarlen vände honom ryggen, och han förstod, att det icke lönade fresta lyckan två gånger.
- Det hör också till saken, att det medeltidsfrisiska verb, från vilket Kock ville härleda fanden och fan, inte ens betyder fresta.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
